Nu börjar röken skingras efter årets stora mässa i München, så då passar vi på att flika en liten rapport från vårt perspektiv. Jag och Lasse åkte ner för att spendera två dagar fyllda av möten med leverantörer och tillverkare, samt massor av musik. Eftersom vi är branschfolk, får vi gå på mässan tillsammans med våra kollegor under torsdagen och fredagen, medans vanliga dödliga blir insläppta på lördag och söndag. Vi landade redan på onsdag eftermiddag och fick en liten stund till att acklimatisera oss till tysk kultur innan det var dags för mässdagar.
För er som inte besökt München, kan jag varmt rekommendera en tripp, om inte annat för att strosa runt i stadens äldre delar. Nedan, en bild på rådhuset, som i princip jämnades med marken under andra världskriget, men som återskapats i gammal fin stil.
Men vidare till mässan då. MOC, som den kallas, är europas största high end-mässa, med fullt fokus på hifi. Ingen hembio eller annat ointressant! I runda slängar pratar vi om ca 800 utställare utspridda över väldigt stor yta, så en hel del promenerande blir det. Lyckligtvis var det inte direkt sommarvärme under dessa dagar, så temperaturen var högst behaglig, och eftersom detta är Tyskland finns självklart ölservering att söka tillflykt till.
Lasse tyckte att han skrivit så många mässrapporter vid det här laget, så uppgiften landade tungt på mina axlar. Vi gör ett försök då!
Vi började med ett möte hos Fezz Audio, som ställde ut tillsammans med högtalartillverkaren Pylon, bägge från Polen. Vi har jobbat med Fezz i många år nu, och produkterna har alltid varit välljudande och välbyggda, men nu har de även utseendet för sig. Red Dot-vinnare för nya Evolutionserien dessutom. Vi har börjat fasa ut vårt gamla sortiment för att växla in de nya modellerna. Just nu är vi speciellt förtjusta i Mira Ceti 2a3 i läckert grönt som vi har hemma för demo.
I samma våningsplan huserade också Kondo, som alltid är värda ett besök. Här spelade de med en stor och fin högtalare från Jensen. Det lät lovande, men inte häpnadsväckande. Helt säkert på grund av det begränsade rummet man spelade i.
I Naims monter visades den här lilla pärlan till förstärkare. 1973 exemplar ska tillverkas för att fira 50-åringen från Salisbury. T.o.m Naim själva verkar veta att de var bättre förr... Vi har ett original på plats i Umeå, för den som vill veta hur engelskt ljud ska låta.
Raskt vidare till en annan veteran i branschen, nämligen JBL. De visade mängder av modeller, men dessa två aktiva högtalare imponerade starkt på oss. Riktigt kul burkar med allt inbyggt.
Här tar vi paus för ett par reflektioner. Efter svenska mässor brukar det ofta klagas på utställarnas musikval. Jag lovar dyrt och heligt att aldrig mer klaga på detta, efter våra dagar i München. Maken till uselt musikval har jag nog aldrig skådat. Här blir det underkänt faktiskt. En annan sak vi noterade var att väldigt många använde subwoofers i sina system, och då snackar vi inte i små system med stativhögtalare, utan snarare storfräsare som Wilson och Magico verkade känna ett behov av att överladda sina rum med bas. Trist! Nåväl, slutgnällt, vi fortsätter.
I Tyskland finns det uppenbarligen en stor marknad för hornhögtalare och vi hann lyssna på en hel del av dem, dock ingen som imponerade speciellt stort på oss, förutom Silbatones rum, där man enligt tradition alltid spelar på gamla pjäser. Här blir man lätt sittandes länge.
Kinesiska tillverkare verkar vilja ge sig in i leken på riktigt och här bjöd man på mässans kanske största system. Ljudet var helt ok, inte mer.
På den här typen av mässa är det lätt att bli mätt på dessa extrema system. De är ofta helt orealistiska för vanligt folk, och låter sällan så bra som man vill att de ska. Undantag finns dock. För min del var Kharma ett sådant undantag. Här lät det ruskigt bra. High end så det stänker om det såklart, men vilket otroligt system! Här blev vi sittandes en lång stund. Bredvid Kharma huserade Avalon, och även där lät det riktigt bra. Musikalisk presentation, med knivskarp detaljering.
I andra ändan av spektrat hittar vi amerikanska DeVore som presenterade en enklare serie, kallad Baby Orangutan. Detta lät helt rätt i mina öron.
Hos Jadis spelades en, för mig okänd högtalare med namnet Davis Acoustics. Det lät trevligt och Jadis-prylarna är alltjämnt väldigt fina.
En till kul utställare och karaktär är Arthur från Funk Firm och Pink Triangle. Här snackar vi om en gubbe som struntar i allt vad high end heter. Han visade upp en Pink Triangle-skivspelare ihop med ett RIAA-från Funk Firm, tillsammans med ett par aktiva högtalare från Philips (70-tal?) och ett högst mediokert försteg från Technics lite tristare period på 90-talet. Men jösses vad det spelade musik här! Verkligen ett "source first"-system som täpper till truten på många tvivlare.
Hos Lasses-bekantingen Wolf von Langa lät det makalöst bra. Här med ett par högtalare med dubbla femtontummare, självklart med fältspolemagneter, samt diskant och mellanregister i plexibaffel. Högtalarna är verkligen kanon, i synnerhet med den fina elektroniken från AirTight och skivspelaren från Primary Control.
Överlag lät det mesta bra, riktigt bra, eller helt ok på den här mässan. Inga direkta katastrofer egentligen, men ett par rum som spelade långt under sin prisklass fanns det förstås. Nagra och Wilson lät inte speciellt kul. Det lät inte illa, men med tanke på vilket maffigt system de ställt upp kan jag inte riktigt dela ut godkänt betyg. Sen måste jag tyvärr nämna svenska Marten som en av besvikelserna. Vi hörde dem tillsammans med Engström och Jorma och det var verkligen en enda stor gäspning. Jag har noterat att många på svenska forum hyllat deras rum, men jag begriper verkligen inte det.
Nämnda Wilson Audio lät däremot mycket bra i Esoterics rum. Här var det musik i full skala. Här spelades såväl CD som LP på ett par Wilson Sasha DAW. Förmodligen mässans bästa Wilson-ljud, men även hos CH Precision lät märket bra. En lite kul trend vi noterade var att allt fler spelade vinyl på mässan, och nästan ännu roligare var att Esoteric/Teac visade upp en liten cool freestyle för er som saknar kassettbandstiden. Just kassettdäck är något som Teac ständigt byggt och där ser man en ökad försäljning.
YG presterade väl. Här ett par av de större modellerna tillsammans med Burmester och Cardas. Ett riktigt fint system.
Hos Gold Note visades en del spännande nyheter som vi kommer prata mer om framöver. Bland nyheterna kan nämnas IS-10, en lillebror till IS-1000, och en komplett förstärkare med streamer och dac ombord. I halvformat! Här kan vi nog börja snacka om en Nait 1 för moderna tider! Kommer till Sverige i juni. På andra sidan spektrat visade man upp den efterlängtade DS-1000. En streamer/dac, med möjlighet att köpa utrustad med försteg och analoga ingångar. Självklart utbyggbar med rörsteg och extern PSU. Även nya Mediterraneo X såg fantastiskt fin ut.
Vi fick även stifta bekantskap med Westend Audio. Ett märke som Nils på Studiokoncept mer eller mindre krävt att vi ska kika närmare på. Westend är en liten Münchenbaserad firma som gör två integrerade förstärkare och en dac, samtliga rörbaserade. De hade en liten monter på mässan men var väldigt gästvänliga och bjöd in oss till sin butik under fredagen. Här fick vi höra samtliga tre maskiner tillsammans med en stor golvhögtalare från Stenheim. Riktigt, riktigt bra. Vi kommer definitivt att behöva återkomma till Westend längre fram.
Det här var några axplock från våra två mässdagar. Jag skulle kunna fortsätta mycket längre, då det finns så otroligt mycket att se och uppleva på mässan. Jag väljer dock att avsluta med en högtalare från Aries Cerat. Här lät det riktigt bra, och designen är säkerligen en vattendelare. Personligen tycker jag den är förskräcklig, men det är kul när det händer saker.
Hur det än är med alltihopa, så kom jag hem på lördag eftermiddag, trött men inspirerad. Nu tar vi tag i det sista av våren och möter sommaren med ljuv musik!